En resa genom trancen

15:21 0 Kommentarer


Året är tidigt 1990-tal och vi är just nu i Tyskland, där technon är en övervägande del av undergroundmusiken. Denna musik börjar få allt mer inslag av melodier och en dag hade den elektroniska dansmusiken (EDM) fött ett nytt barn, trancen var nu här. De flesta är överens om att trancen har sina rötter från techno och housen. Basen och rytmiken från technosidan, och melodierna från housen, dock inte lika svängiga.

Men vilka var med och konstruerade denna bro som skapade väg för den nya stilen som skulle få en sån stor plats i EDM, vilka var med i trancens begynnelse? Vi kan börja med att nämna en av mina absoluta favoriter, Eye Q. De har släppt massor med örongodis för öron i alla former. React, Superstition, Orbit, MFS (Masterminded For Success) och Platipus är några utav de viktiga skivbolagen som har spelat en stor roll för vad trancen var då och är idag.



Men ett skivbolag kan inte existera utan dess producenter, och vilka var dessa då? Marc Mitchell, Oliver Lieb, Cosmic Baby, Red Jerry, Dance 2 Trance, Resistance D och Sven Väth är ett fåtal av de många namnen som lade grundstenarna för trancen, men listan skulle kunnas göra mycket längre.

Året är fortfarande 1990 och två gossar vars namn var så fina som Bruno Sanchioni och Giuseppe Cherchia satt en dag i sin studio och bestämde sig att göra en lite annorlunda låt, de kallade sig själva för Age Of Love och tydligen var de så nöjda med det artistnamnet så låten fick exakt samma titel. Just denna låt är enligt många en av de första trancelåtarna någonsin, men det blev inte lika stora rubriker förens två år senare (1992), när ytterligare två killar bestämde sig för att göra en remix på just denna låt. Jam El Mar och Mark Spoon gav oss Age Of Love – The Age Of Love (Jam & Spoons Watch Out For Stella Club Mix) och detta historiska musikstycke tog världen med storm, trance-eran var nu igång. Allt fler producenter började skapa musik som föll inom ramarna till denna nya genre, men allt som släptes under denna tid höll en väldigt ojämn produktionsnivå, vissa var i väldigt hög klass medan andra inte alls lika bra.



Inom vilka ramar skulle man då hålla sig för att kunna ha sin låt under kategorin ”trance”? En svår fråga och det finns väl inga exakta svar, men under den tidiga åldern (1990-1994) var det 4/4-kick som gällde. Man snålade inte med svepande stråkar heller, det ansågs vara en av huvudingredienserna i trance, och man får inte glömma att det skulle finnas någon sorts melodi involverat också, gärna en som fick en att bli glad och upplivad, och inte lika manglande och monoton som technon var. Några ”grundregler” som många följde var att man hade en uppbyggnad utav låten, man skulle ta sig in i trans och inte bara sätta på låten och direkt vara inne i den utan det behövdes en ”buildup”. Man hade även ett parti någonstans i mitten av låten där man mer eller mindre tog bort trummorna och gav dansaren en chans att återhämta sig en kort stund, för att sedan fortsätta dansa sig in i trans när trummorna stampade igång igen. Det partiet kallas ”breakdown”. Utöver det var man ganska fri i sitt skapande.

Trancen hade börjat sprida sig över Europa och folk började producera allt mer, och vi kan se tydligt hur olika stilar började upptäckas. Vi fick acid trance, där de skruvade acidljuden från en Roland TB-303 spelade en stor roll och låtarna höll oftast ett högt tempo, denna subgenre var mest aktiv under de tidiga åren. Goatrance skulle bli alltmer populärt några år senare men det fanns redan representerat under de första åren. Denna genre som var inspirerat av östländska influenser fick vara en egen stil eftersom det var för skruvat för trancen och inte tillräckligt psykedelisk för psytrancen, utan något där mellan. Starka och skruvade syntar med djup och tung bas var kännetecknande drag hos Goan, som hade sina bästa år mellan 1994-1997, för att kort därefter nästan dö ut helt. Några namn på goa-akter att nämna är, Man With No Name, Astral Projection, Blue Planet Corporation, Trancewave och många andra men som jag inte tar med p.g.a. bläcket i datorn kan ta slut.


Roland tb-303, som skapar acidljud.


Vi fortsätter våran resa och vi befinner oss just nu mellan 1995-1996. Det började hända saker med musiken, kvalitén på produktionen började bli bättre dels p.g.a. hårdvaran gjorde framsteg samt att man hade kommit långt i produktionsstadiet, man började lägga ner mer energi på själva produktionen. Här började en subgenre som tidigare inte varit så stor få mer plats i rampljuset. Den progressiva trancen tog fart samtidigt som flera DJ:s började spela dessa på klubbar, fester och alla andra platser där det behövdes. Den tidigare trancen var så energisk och innehöll mycket skruvade ljud med mera, men nu var den progressiva stilen här och omfattade melodier som ändrade sig stegvis och inte mycket alls, vilket var perfekt för dansfolket. Man märkte också hur intresset för den elektroniska dansmusiken ständigt ökade och fick tid på radiostationer, TV, tidningar med mera. Jag minns åren 1997-1998 och jag satt framför TVn och lyssnade på den enligt mig tragiska och tråkiga popmusiken och jag bad till någon gubbe där uppe bland molnen att göra något åt detta. Se på självaste fan, hörde jag inte B.B.E. – Seven Days And One Week istället? Jag fortsatte att lyssna och under dessa år spelades låtar från Faithless, Members Of Mayday, Antiloop, Everything But The Girl, Daft Punk och från andra trance/house-akter. Trancen började få så mycket anhängare att det som tidigare varit endast en underground musikstil började nu bli kommersialiserad, vilket var en av anledningarna till att bl.a. Goan dog ut.

Istället började den melodiska trancen att bli alltmer populär, majoriteten av dessa låtar kom från Holland och den tog snabbt nya grepp om trancen och det blev en enorm hysteri om just denna stil. Samlingsplattor, DJ:s, klubbarna med flera började använda denna sorts trance och enligt många var dessa år (1998-2000) trancen absolut bästa.

Namn som Armin Van Buuren, Ferry Corsten, Airwave och Tiësto visade vägen och alla följde efter. Alla var nu belåtna, de som kunde producera bra musik gjorde det, konsumenterna köpte och det var fortfarande en relativt diskret och okänd kultur, om man jämför med pop/hiphop-musiken. Men då var vi framme vid vad jag själv vill kalla ”mörkeråret” för trancen, 2001. Musiken hade fått med sig så många anhängare nu att man insåg vilka möjligheter man hade att mjölka fram pengar. Man sökte sig därför till en större massa och hur gick man då tillväga?

Elektronisk Dansmusik har varit instrumental så länge man kunde minnas, endast ett fåtal låtar med sång fanns. Det behövdes ju inte tyckte man. En låt med sång som förklarar känslor med hjälp av texten är enklare att ta till sig. Ta t.ex. en poplåt där texten innehåller denna mening, ”and all I need is your love”. Det ger oss ett ganska klart och tydligt budskap att låten handlar om kärlek. Den instrumentala har inga sånger utan sänder sitt budskap med toner och melodier, vilket är ett svårare sätt att ta till och förstå sig på musiken, men som lyssnare kan man förstå på olika sätt vilket var friare. Man kan jämföra det ungefär som så att om man läser en bok så får man skapa sina egna bilder och miljöer genom att läsa författarens beskrivningar, eller om historien kommer på film istället, då får man bilderna och miljöerna upplagda framför sig. Det är fler som ser på film än läser en bok, för att det delvis är enklare, och samma fenomen använde sig musikbranschen av.

Man började producera trance med sånger i ”vocaltrance”. Aldrig tidigare hade man sett så mycket vocaltrance som nu, det började komma ut samplingsplattor i mängder, och dessutom fick de reklam på TV t.o.m. här i Sverige. Kommersialismen utav trance var nu igång, och fler artister hoppade på trenden, vi började få två riktningar nu, en som var mer lättlyssnat och allmänt ”mjukare” samt en som följde den gamla stilen. Tar man vilken samlingsskiva som helst från 1998-1999 och från 2002-2003 så ser man klara skillnader på spellistan.

Samtidigt i melodictrancens huvudstad drog en av de största DJ:n (Armin Van Buuren) igång en egen radiostation, A State Of Trance, som till en början fortfarande spelade bra musik men det dröjde inte länge innan även han föll för den vinstinriktade trenden. Det var inte bara han utan även många andra som t.ex. Ferry Corsten, Tiësto m.fl. som blev s.k. ”sellouts”. De som en gång ledde fram trancen var nu även med att leda den rakt i famnen på kommersialismens pengahungriga famn.

Den snabbt utvecklande mjukvaran är också en tillförande faktor till den snabba kommersialismen. Nu kan nästan vem som helst ladda hem ett program och skapa melodier för att skicka ut demos till diverse bolag och hoppas på det bästa. Vad man anser om alla dessa nya producenter är ju upp till var och en men det har tidigare aldrig varit så mycket ”okända” artister men man kan ju också hoppas på att det finns några nytänkande stjärnor i det stora producentträsket.

Vi är nu framme vid årtalet 2005 och 15 år har passerat sedan trancens födelse och vi befinner oss inför framtidens vägar och vart de leder oss vet ingen. Trancen har spridit sig över land och hav genom åren och blivit allt större, men är det snart slut? Enligt många är trancen inne på sina sista andetag medan andra säger att någots slut är någots början. Hur framtiden ser ut är upp till dig och mig.

Här har ni några ljudklipp på låtar från åren 1990 till 2005, jag har _inte_ valt mina ”favoritlåtar” utan har valt några jag tror passar er läsare för att få en liten bättre inblick av hur åren såg ut, de är i ordningen 1990 till 2005, enjoy!

av kml (2005-01-12)

0 kommentarer: